Bok om missionärer i Kongo väcker aktuella frågor om rasism

Under tidigt 1880-tal startade Svenska Missionsförbundet sin verksamhet i Fristaten Kongo. Sammanlagt arbetade 124 missionärer för samfundet fram till 1908 då kolonin övergick i belgiskt styre. De utsända kom från enkla omständigheter och hade
sin bakgrund i väckelserörelsen med dess demokratiska folkrörelseanda. Samtidigt var de påverkade av tidens idéer om hur européerna förväntades ”civilisera” andra folk.

– Det var en otroligt omvälvande kontrast att hamna i Kongo för de flesta. I dagböcker och brev framhåller de att allt var annorlunda. Människorna, språket, kulturen, religionen och sederna. Avigsidorna av det politiska systemet, det vill säga kolonialismen, visade sig tydligt, inte minst genom direkt våld mot befolkningen, säger Pia Lundqvist.

Hon menar att de flesta missionärer vid ankomsten hade stora drömmar och förhoppningar om att verkligen få göra skillnad. De ville omvända stora skaror och lindra folkets materiella och andliga nöd. Men de stora förväntningarna blev inte alltid infriade.

– Ett första problem var att lära sig språket kikongo som bakongofolket talade, dessutom behövde de behärska engelska och så småningom franska. Sedan gällde det att försöka vinna folks förtroende. Missionärslivet präglades också av sjukdom och död. Ständigt tvingades de avbryta all verksamhet för återkommande feberanfall, oftast malaria. Cirka 4 av 10 missionärer avled, vissa bara efter några månader. Samtidigt skördade sömnsjuka och smittkoppor många offer bland landets egen befolkning.

Berör teman som är aktuella än idag

De första mötena mellan svenskarna och bakongofolket präglades i stor utsträckning av ömsesidiga fördomar och missuppfattningar. De bybor som stötte på missionärerna var ofta misstänksamma. Samtidigt menar Pia Lundqvist att det går att se exempel på nyfikenhet, förhandlingsvilja och vänskapliga relationer.

– Missionärerna arbetade genom att anlägga missionsstationer i byar varifrån verksamheten bedrevs. Missionärerna startade skolor och sjukstugor samt höll gudstjänster och andra sammankomster. De första skoleleverna var ofta friköpta slavbarn som mot ersättning gick i skolan och arbetade på missionsstationen. Efter hand tillkom allt fler vuxna som blivit omvända och kristna församlingar bildades.

Fristaten Kongo har kommit att symbolisera ett av
den europeiska imperialismens allra mörkaste kapitel. Pia Lindqvist vill genom boken undersöka vilken roll missionen spelade i den koloniala miljön.

– Jag tänkte på den värld missionärerna kom ifrån: de knappa omständigheterna, fromheten, hängivenheten och väckelsen som förde fram universalistiska tankar om jämlikhet. Samtidigt dyker det upp bilder som skildrar det koloniala förtrycket och passager från Conrads roman Mörkrets hjärta i mitt huvud. Spänningen mellan missionärernas bakgrund och deras roll som en del av den vita minoriteten i Kongo är väldigt spännande att utforska. Dessutom berör den här historien teman som är aktuella än idag: vad som händer i möten över kulturgränser, frågor om makt, fördomar, rasism, idealism, vänskap och den enskilda individens roll i allt detta.

Om boken:

Ett motsägelsefullt möte – Svenska missionärer och bakongo i Fristaten Kongo
Författare: Pia Lundqvist
Första recensionsdag: 5 april
Kontakt till förlaget: www.nordicacademicpress.com

Välkommen på bokrelease

14 maj kl 18 på Göteborgs litteraturhus, Lagerhuset, Heurlins plats 1, Göteborg

Författaren Ola Larsmo samtalar med Pia Lundqvist, Göteborgs universitet om hennes bok Ett motsägelsefullt möte. Svenska missionärer och bakongo i Fristaten Kongo.